Värre och värre blev relationen till min mamma. Min mamma älskade nämligen Jens. Hon var alltid på hans sida, Alltid. De spelade ingenroll vad de handlade om. Jens fick röka hemma hos mig med min mamma, bara om jag än öppnade käften om att jag ville röka så skulle hon aldrig accepterat de. De är lixsom bara en av de få sakerna.. ( De är i dagens läge fem år sedan som jag var tillsammans med Jens. Han ringde mig härom dagen för att berätta att jag är ful, äcklig och att han vill sätta på mig. Han berättade även att han träffar min mamma rätt ofta i dagensläge, och dessutom ätter på henne. Han förstod inte varför jag är irriterad på honom, de kunde han inte förstå..

Mamma och jag bråkade om precis allt! De var jätte jobbigt, visse ingenting längre om något! Om jag inte kunde lita på min mamma, vem ska jag då lita på? Jag har alltid haft gott om kompisar, men jag vill inte riktigt öppna mig för dom jag inte litar på. Allt blev bara svårare och svåra. I skolan var de ett helvete! Jag klarade inte av proven och var helt bortkoplad från verkligheten. Lärarna började förstå att de var något som var fel. Tillslut ringde dom min pappa och frågade varför jag alltid var så sminkad och aldrig ville ta av mig jackan, handskarna och liknade. Så han förklarade för dom vad som hände i min vardag varjedag. (jag tror inte pappa vet än idag hur mycket stryck jag fick. Hur dåligt jag har mått utav de här! Hur mycket ärr jag har i mitt hjärta)

Pappa sa aldrig särskildt mycket.. När han väl sa något

Jag är uppväxt med skilda föräldrar, allt började för länge sedan. Vi spolar fram tills jag var nio. När jag var nio så träffade min mamma en kille, han var snäll till en början.. Han kunde inte så bra svenska men han kunde göra sig förstådd. Jag har aldrig förstått mig på honom om jag ska vara ärlig. Men de började med att han gav min mamma en smäll på käften. Jag kunde bara inte acceptera det. Jag förstod inte varför, jag frågade mamma varför han slog henne! Då svarade hon att hon gav honom fel svar på frågan.. Då förstod jag inte, men nu gör jag de.

Jag har alltid varit "mammas flicka" och har så gott som alltid bott hos henne. När jag bara bodde hos henne varannan vecka så såg jag alltid alla blåmärken och sår hon hade. Jag bestämde mig för att jag skulle bo hos mamma på heltid. Tillslut fick jag det. (jag ville bo där eftersom att mammas kille inte slog henne när jag eller mina syskon var där) Allt gick jättebra till en början.. Men sen brydde han sig inte om jag var där eller inte. Han slog mig, mamma sa att jag fick skylla mig själv för att jag proviserat fram allt. Slagen slutade aldrig!

En vanlig dag för mig kunde se ut tillexempel så här: När jag vaknade var frukosten serverad, gick upp käkade så tyst som möjligt (fick absolut inte vara högljudd) då kunde han vakna på fel sida, och då small det. Jag var tvungen att vara så tyst som möjligt för att inte starta ett helvete.. gick till skolan med tankar som snurrade runt i mitt huvud. Tankar om att han skulle slå henne. Direkt efter skolan sprang jag hem, ville vara på den säkra sidan, att han inte hade rört henne. när jag kom hem så gjorde jag inte mycket.. Satt oftast i samma rum som mamma bara för att "vakta" henne.. Direkt när jag hörde handtaget på ytterdörren gå ner, började hjärtat slå fortare och hårdare. Mamma hade gjort middag, men de var så klart fel middag (varje dag samma visa om och om igen) Ingenting var rätt, mamma fick ett slag, jag började skrika och gråta! Jag ställde mig framför mamma för att skydda henne och fick ett knytnäveslag i magen, la mig på golvet och bara skrek. Mamma sa att han skulle gå annars skulle hon ringa polisen.. Han gick med engång.

dagen efter.. Han sparkade in min dörr för att komma in på mitt rum, jag var inne på mitt rum och bara väntade på slagen.. Slaget kom och jag svimmade. Han gjorde saker som: kastade in mig i väggen, drog mig i håret på ica, satt en kniv mot mig hals, gett mig sparkar, slag, knuffar, kastat saker på mig, krockat för att döda oss. 

Jag mådde såååå jävla dåligt under den här tiden i mitt liv.. Jag sökte bara bekreftelse av allt som rörde sig. ( under den här tiden hade jag en pojkvän, han var snusikt rik och bortskämd! Hans namn var Jens) Han såg alla blåmärken jag hade på min kropp och ibland såg han slagen, men han gjorde inget, sa inget, tänkte inget. Han sa att jag var äcklig, ful, tjock och att ingen ville ha mig. Han konstaterade att jag var så värdelös att jag inte ens var värd att dö. Jag trodde honom. Jag lyssnade på varje ord han sa till mig. Jag åt inte om jag inte fick lov av honom. Jag sa inget om han inte tillät mig att prata. jag blev allt magrare och magrare.. rasade ihop tillslut ( När jag träffade honom så vägde jag 65 kg, när de tog slut vägde jag 48 kg) Jag vågade ingenting! Killar som ville ligga med mig fick de, jag kunde inte säga nej, en röst inom mig skrek nej! men jag kunde bara inte. (Jag har alltid gillat sex, men då skulle de gå till på mina villkor och de skulle aldrig ske.)

En dag sa han till mig så här : vi satt på bussen på väg in till stan, vi skulle träffa han kompis. Då sitter de en 50-60 års kärring snett framför oss, som ser ut som en hora rent ut sagt. Jag skulle hellre knulla henne där än dig igen! ( de kändes som om jag fick ett slag i magen, en klupp. Jag blev så sårad att jag bara tänkte på döden och svält! ) jag svarade emot honom, och sa att jag var vacker som en blomma. Men då tog han tag om mitt låt och klämde åt jättehårt för att göra mig tyst. Jag skulle ha klart för mig att de var han som bestämde.. inte jag! 

Min mamma la sig i vårat förhållande och allt blev bara värre och värre.. Han sa att han var otrogen, jag brydde mig inte. Kunde han vara de så kunde jag. Jag raggade upp en kille som hade gott om pengar som bjöd på champang och de slutade med att vi hade sex. Jag sa till Jens att jag kunde vara lika elak som han var mot mig mot honom. De började bra, han blev svartsjuk och visade lite kärlek till mig! Han sa till och med att han älskade mig. Jag dog! jag trodde inte mina öron när han sa de till mig.. De tog inte lång tid igen förrän han var otrogen igen. Jag hade sex med Mr. Robinsson som var kär i mig. Mr.Robinsson köpte blommer och visade mig uppskattning. Intalade mig hur vacker jag var och att han aldrig skulle göra mig illa.. Men jag var ju så kär i Han som sårade mig allra mest. Min Jens...

Jag och min mammas relation blev allt värre och värre.. 

Hej och välkommen till min blogg. I den här bloggen kommer du kunna läsa om mitt liv som varit och mitt liv som nu. Jag har valt att vara anonym i den här bloggen för att jag ska få skriva av mig saker som hänt i mitt liv osv..Därför kommer jag inte att nämna korrekta namn. De jag kan berätta är att jag bor någonstans i Sverige just nu och jag är snart tjugo år gammal. Hoppas att du kan tro på min historia, min verklighet, mina tankar och känslor i de jag kommer att berätta.

Första inlägget kommer snart :)