Då: Mina föräldar kommer alltid att älska mig till viss del, och kommer förhoppningsvist allt att stötta mig. Men man vet aldrig! Ibland får jag nog och stänger in mig i min bubbla. Ibland vill jag bara få närhet och trygghet.

Nu: Drömmen tar inte slut. När jag är i hans närhet så mår jag bäst! Jag känner mig vacker (även när jag är nyvaken, eller som när man är fullast) , jag har äntligen fått kätta på trygghet, jag känner mig positiv och bra på alla sätt! Han får mig att sväva på moln, han får mig att leva i en dröm.

Men utanför han närhet kommer jag tillbaka till verkligenheten, och jag vill mer än allt inte komma dit. Jag känner hur personer trycker ner mig, hur dom äter upp mig innefrån, jag känner av deras hat så mycket att jag själv blir rädd.

Mamma: Denna gång har jag inte gjort något, denna gång är det inte mitt fel, men du som mamma borde få dig en tankeställare om någon annan vuxen säger att du är den sämsta mamma som kan gå i ett par skor!! Tänk för fan mamma! Tänk på hur jag har mått, mina syskon och personer som stått oss nära! nu har jag lagt allt bakom mig, jag har raderat allt. Du kan inte läka sår med salt hur mycket du än vill, för det kommer att bli ett fult ärr som man alltid kommer att bli påmind om, vad som har hänt! 

Jag kan inte styra mina drömmar, men jag kan låta bli att se tillbaka! NU får det vara bra! Nu får det vara nog med din käft, dina känslor och allt ditt hat! Jag är ditt barn och ska inte ta sådant skit ifrån dig! Du är min mamma och ska ställa upp. Du är den som ska stötta och vara en bra förebild. Du är så långt ifrån de som du kan bli! Du kanske har det bra just nu, du kanske känner att du klara allt! Min innerst inne så är du ett vark, som ligger långt långt ner på botten!

Du är den som inte klara något! Du är den som är dålig! Jag är bra! Jag är hur begåvad som helst! Att du inte kan önska mig en gnutta lycka i detta liv är helt sinnersjuk! Du måste ge upp! Du kan inte såra mig gång på gång på gång! Du ´kan inte klandra mig, empati säger du att jag inte har! Jag och någon har det! Du är sur, arg, besviken och ledsen över att du inte har mig runt ditt lill finger längre, du älskar säkert mig men visar de på fel sätt! Du är långt ifrån en bra mamma som möjligt! Jag hoppas för din skull att du kommer få känna kärlek, trygghet och vänska än ända gång iditt liv. Så du förstår varför jag och dina andra barn inte sätter dg i första hand!.