Värre och värre blev relationen till min mamma. Min mamma älskade nämligen Jens. Hon var alltid på hans sida, Alltid. De spelade ingenroll vad de handlade om. Jens fick röka hemma hos mig med min mamma, bara om jag än öppnade käften om att jag ville röka så skulle hon aldrig accepterat de. De är lixsom bara en av de få sakerna.. ( De är i dagens läge fem år sedan som jag var tillsammans med Jens. Han ringde mig härom dagen för att berätta att jag är ful, äcklig och att han vill sätta på mig. Han berättade även att han träffar min mamma rätt ofta i dagensläge, och dessutom ätter på henne. Han förstod inte varför jag är irriterad på honom, de kunde han inte förstå..

Mamma och jag bråkade om precis allt! De var jätte jobbigt, visse ingenting längre om något! Om jag inte kunde lita på min mamma, vem ska jag då lita på? Jag har alltid haft gott om kompisar, men jag vill inte riktigt öppna mig för dom jag inte litar på. Allt blev bara svårare och svåra. I skolan var de ett helvete! Jag klarade inte av proven och var helt bortkoplad från verkligheten. Lärarna började förstå att de var något som var fel. Tillslut ringde dom min pappa och frågade varför jag alltid var så sminkad och aldrig ville ta av mig jackan, handskarna och liknade. Så han förklarade för dom vad som hände i min vardag varjedag. (jag tror inte pappa vet än idag hur mycket stryck jag fick. Hur dåligt jag har mått utav de här! Hur mycket ärr jag har i mitt hjärta)

Pappa sa aldrig särskildt mycket.. När han väl sa något